Hobbyhorse Revolution

Handling: Finland är sannerligen ett hårt litet land. Inte bara på grund av de brutala, “kissa sig loss från lyktstolpar”-kalla vintrarna, utan även det sociala klimatet kräver att man har lite skinn på näsan och gärna rockar dubbla raggsockar. Den som inte pallar med den allmänt gubbiga stämningen i grannlandet, kan antingen leka nationalsporten “stel överläpp”, stirra ner i vodkaglaset eller kasta sig ut i längdspåret, tigandes. Eller det var åtminstone de alternativen som fanns tillgängliga fram tills nu om vi tillåter oss själva att raljera och grovt generalisera för en stund. Det som har hänt de senaste två, tre åren är dock att ett gäng tonårstjejer som för det mesta har fått ta del av Mumindalens lite mer tråkiga erbjudanden – skolgårdsmobbning, näthat och klassisk stenkastning – har steppat upp sitt game och hittat på en helt ny sport för att kanalisera sin ilska och piska upp lite traditionell sammanhållning. Reglerna för den nya grenen “hobbyhorsing” är busenkla. Som vanlig hästsport fast med gosedjur. Vi snackar dressyr, hästhoppning och fri klass – fast med en käpphäst mellan benen i de bästa fleecetygen finländarna har att erbjuda. Fördelarna är givetvis oändliga. Tjejerna behöver inte offra allt socialt liv och hoppa över fredagsdiscot för att lilla gubbens stall måste mockas och städas klockan fem på morgonen, de slipper slava för någon maktgalen jockey som betalar dem i red bull och korvmackor, och bäst av allt: sporten är nästintill gratis, åtminstone om vi jämför med vad föräldrarna till “vanliga” hästtjejer tvingas hosta upp. Det enda som de här underbart trevliga hästbrudarna måste betala för är de sociala kostnaderna. För trots att de hittat gemenskap och genuin glädje inom sporten, är mannen på gatan i både Helsingfors, Åbo och Tampere ytterst tveksamma till denna nymodiga fritidsaktivitet. Förändringar och attitydskiftningar sker såklart alltid långsamt, inte minst i vårt konservativa lilla grannland, men med hjälp av instagram-konton, flash mobbar och dokumentärer av denna digra kaliber, är det inte omöjligt att vi ser “hobbyhorsing” på OS-programmet inom en snar framtid. Dopingrisken är åtminstone underbart låg.

Omdöme: Supersmala intressen är som ni vet vid det här laget, något av det bästa jag vet, och kan man dessutom göra en tävling av skiten är jag beredd att både sälja min elcykel och säga upp min matkasse-prenumeration för att hjälpa till att göra en dokumentär av spektaklet. Som tur var behövdes inte mina små slantar den här gången, utan ett lågmält filmteam från Finland lyckades göra slag i saken helt på egen hand – och vilket resultat det blev! När man väl kommit över chocken att tjejerna på fullaste allvar snackar om tyghästarnas olika personligheter, deras vitt skilda matvanor och skiftande dagsform är det fjärilar i magen och glädjetårar som infinner sig. Visst, tävlingarna hettar inte till så mycket som jag innerst inne skulle vilja, men gemenskapen och det innerliga kamratskapet tjejerna emellan bryter så sakta ner mig. Allt det där fina som organiserade föreningssporter faktiskt erbjuder – att lära sig ta en förlust, att heja på en polare, att försöka bli bäst på något – finns givetvis även inom “hobbyhorsing”. Men tack vare att det är en så smal sport, att det finns ett visst “vi mot världen”-tänk och att du på en daglig basis måste “skämma ut dig”, blir belöningen tiofalt större. Om man dessutom tar med i beräkningen att de negativa aspekterna av vanliga sporter – bulla, högljudda föräldrar, toppning och en allmän kommersialisering – inte finns i denna relativt nya idrott skulle jag säga att sporten är så nära perfekt man kan komma. Skulle mina framtida barn en vacker dag komma hemspringandes med “hobbyhorsing” på hjärnan hade jag varit den första att dra fram fleecetyget, saxen och den gamla träpinnen och snitsat ihop en riktigt maffig käpphäst. Sedan hade jag sprungit och hämtat mitt gamla USB-minne där den här guldpärlan till dokumentär finns förevigad och visat dem hur allting egentligen började.

Advertisements

One thought on “Hobbyhorse Revolution

  1. Den här gillades verkligen. Det är ju helt underbart med människor som kör sitt eget race, och går in för det 100 procent. Ridläger, hästhagar tävlingar osv, fantastiskt. Samtidigt mycket tråkigt med människor som inte kan ge fan i att mobba andra. 4/5

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s