Making A Murderer

Handling: I en gudsförgäten liten pisshåla i mellersta USA, lyckas en gullig och charmig Phillip Seymour Hoffman-kopia reta upp de lokala polismyndigheterna så till den milda grad att de låter en känd sexualförbrytare gå fri i ett brutalt våldtäktsfall, bara för att de ska kunna vara riktigt säkra på att den jobbiga jäveln ska skaka galler. Att de låter den offentliga masturbatorn och tillika samtyckesvägraren spela sitt “komma ut ur fängelse”-kort låter kanske en aning märkligt, men med tanke på att PSH look-a-liken typ förolämpade sheriffens nästkusin nere i biljardhallen någon gång i våras är det ändå rätt logiskt. Lägger du dessutom till det faktum att han tillhör byhålans mest bespottade familj, den där släkten som aldrig blir bjuden på någons kalas eller hälsar på någon på ko-bingot, börjar det luta åt ett självklart och rentav hedersvärt handlande. Vad som sedan händer, vet redan den som är beläst inom korrupta rättsfall och/eller slötittar på den här typen av dokumentärer på youtube. Alla parter inblandade, från den tafatta och introverta rättsalsvakten till den pompösa och von oben-akitga domaren, gör sitt yttersta för att trixa med bevis, inte följa rättpraxis och behandla den utpekade som skyldig redan på förhand. Det verkar som om de alla deltar i en tävling om vem som kan pissa på grundläggande juridiska rättigheter bäst, utan att uppvisa någon typ av samvete eller medmänsklighet. Domen förkunnas, givetvis är skägg-alkisen skyldig enligt alla och han döms till triljoner år i fängelse. Många år senare kopplas superförsvarna in i fallet, någon av de där tre advokaterna i USA som inte sålt sin själ till djävulen, och de börjar rodda i den rättsliga soppan. Femton containers av rättegångspapper gås igenom, tiotusentals bevismaterial examineras, men i slutändan är det vår gamla vän DNA som släpper fången loss. Sång och jubelfest urbryter hemma hos familjen “Svarte-Petter” så klart, men tyvärr blir det inte ett “och sen levde de lyckliga i alla sina dagar”, fade till en travande häst framför en solnedgång och pianoslinga plus eftertexter. Istället bjuder den korrupta rättsapparaten upp till dans på nytt. Den här gången är det tydligen mord-polka som Philip SH Jr. gjort sig skyldig till och nu ska väl det ändå vara fa-an om domen inte håller.

Omdöme: “Oskyldig man blir felaktigt dömd för bestialiskt mord på grund av mobbmentalitet, inavel och svågerpolitik” är en subgenre inom dokumentärfilmsfältet som aldrig lämnar en besviken. Att sitta och sucka framför dumburken när inkompetenta konstaplar bryter rättsmedicinska principer, frångår polisiära protokoll och kontaminerar nerblodade brottsplatser, får en att känna sig som en salongsberusad Leffe GW för en liten stund och det där jobbet på statens kriminaltekniska labb verkar bara vara ett par korta karriärssteg bort. Ett par minuter senare kommer nästa magiska känsla när man förfärad över USA’s heltokiga rättsapparat intalar sig att moder svea ändå är en rätt så schysst övervakare. Den bästa känslan är dock när de bevisplanterande bufflarna till ortspoliser blir överkörda i rätten av en vältalig rättskipare med hjärtat på det rätta stället. Givetvis är han från storstan, han suckar nästan lika högt som du gör i soffan och för en stund snurrar jorden på rätt håll igen. När orättvisor rättas till, när mobbaren får smaka på sin egna medicin, när smutsig korruption uppdagas, då mår man som en nybakad trisslottsvinnare. Nästan inga andra dramaturgiska u-svängar i dokumentärfilmssamanhang ger samma euforiska känsla. En annan sak att glädjas över är längden på dokumentären. Serien rullar på Netflix och metarialet har spelats in i över tio år, vilket innebär att du slipper tänka på själens obotliga ensamhet i ungefär tio intensiva timmar. Det enda lilla negativa med serien är väl att filmskaparna är enormt ensida i själva skuldfrågan. Givetvis går jag helt på deras linje, men till skillnad från t.ex. The Staircase, där det känns lite mer balanserat och oklart om den vita medelåldersmannen mördat den vita medelålderskvinnan eller ej, fattas den dimensionen helt här. Säkert finns det skäl till detta val, men det drar ändå ner betyget något. Trots denna plump i protokollet, bör filmen sättas upp på den obligatoriska tittnings-listan och kan med fördel tipsas om vid sociala samanhang. Avslutningsvis vill jag bara tillägga: nio komma fuckin tre på imdb.

3spaceIMDb-iconnetflixlogo

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s