Klippans Karaokecup

Handling: Långt ute på den skånska landsbyggden arrangerar två mustaschprydda mysgubbar blöta karaoketävlingar för ortens mest extroverta typ A-personligheter. Enligt helt vanlig karaokelogik har festarrangörerna Johnny och Puma valt en högljudd pizzeria med (alkoholtillstånd och) dålig belysning som officiell tävlingsarena. Har man fyra, fem fatöl och några jägershots under fleecejackan och ändå inte klarar av att skriksjunga tillräckligt högt och vackert för att överrösta biljardbordet nere i hörnet, diskslamret från köket eller det bygynnande bråket borta vid darttavlan bör man ändå inte steppa fram till den japanska sångmackapären och ta sig ton. Har man inte vad som krävs rent decibelmässigt kvittar det om det är sju, sjuttio eller sjuhundra lördagar som är vikta åt att få fram finalens fjorton små mallgrodor. Vilka det är som kvalificerar sig till “le grande finale” och därmed kommer ha braggin rights hos frissan för all framtid, bestämmer en något korrupt jury bestående av Täppas Fogelbergs bortglömda tvillingbror och en sval och mystisk tarot-kvinna. Det som dommarduon framför allt letar efter är alltså dels någon med kapaciteten att kunna outshina en Jack Vegas-maskin (både visuellt och ljudmässigt) och dels någon med den där X-factorn som kan få pizzerians kapsejsade fyllekajor att piggna till och bröla med i “Nothing compares 2 u” eller “My heart will go on”. Får de bara med sig ett par glada men trötta pilsnergubbar brukar resten av sällskapet automatiskt hänga på med lite entusiastisk klappande, ett par tummar upp och några spontana, närgångna pardanser. Lyckas de dessutom navigera sig igenom den stadiga strömmen av diskplockare, rökrute-besökare och otåliga toalettbesökare, samtidigt som de kastar ett getöga på låttexten (röd comic sans) har de alla möjligheter i världen att kamma hem bucklan och det där exklusiva presentkortet på 300 kronor som bara kan utnyttjas på själva pizzerian.

Omdöme: Detta är en fantastiskt mysig serie om hur den anrika, japanska sångsporten karaoke fungerar i en svensk landsortskontext. Det visar sig att till skillnad från i Japan där det framför allt är attacheväskor och välstrukna skjortor som utövar sporten så är det mer lösa och livserfarna karaktärer som vibbar med det i Sverige. Tvingas jag sätta pengar på var det bränner till mest, måste jag satsa mina små guldmynt på Klippans “alla kan sjunga”-ensambel. När det kommer till musikvärldens lite mer deppiga och mörka kreationer, har jag svårt att tänka mig en mer passande trio än Micke, Stoffe och Firman. Ge dom “Everybody Hurts”, “Are You Lonesome Tonight” eller “Heartache” och de japanska visitkorten med slipsen i pannan hade inte haft en chans. Förutom alla hjärtskärande låttolkningar som bara blir mer gripande tack vare “artisternas” bakgrundshistorier, bjuder serien också på skratt och många härliga samtal. Den mest intressanta och underhållande följetången är vänskapsförhållandet mellan Micke – Klippans största “Dansa Med Vargar”-freak och John – en inflyttad amerikan sen tre år tillbaka med infödda amerikaner i släkten. Trots att deras vänskap börjar lite knackligt -Micke försöker glänsa med sina kunskaper om USA’s urbefolkning med hjälp av Kevin Kostner-citat, medan John försöker förklara att “indian” inte längre är ett kosher uttryck och att Hollywood har en minst sagt tveksam historik när det gäller representationen av infödda amerikaner – så växer sig vänskapen snart starkare. John som är van vid totalt ointresserade åhörare borta i USA (folk gillar uppenbarligen inte att prata om oförätter deras förfädrar gjort sig skyldiga till), kan han inte låta bli att smickras över Mickes geniuna fascination, trots att den mestadels bygger på stereotyper och 25-år gamla filmclichéer. En annan spännande karaokedeltagare är Anders, den förmodade civilingengören, som är så charmigt stel att det inte går att slita blicken från TV’n. Jag kräver genast en spin-off serie om allt i hans liv. Funkar inte det upplägget vill jag åtminstone se hans (och de andra tävlandes) arbetsplatser på dvd-utgåvan (the directors cut) som jag bara antar kommer lagom till sommarlovet.

3spacesvtplay

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s