Elektro Moskva

Handling: Nostalgiska gamla ryska elektrogubbar springer runt på loppis, finkammar dödsbon och ringer upp suspekta tidningsannonsörer på jakt efter sovjetiskt musikaliskt guld. Högst upp på deras julklappslistor står ovanliga och härligt opålitliga synthar, förstärkare som inte ens funderas på att tillverkas längre och keybords som både ser ut och låter som ryska rymdprogramspaneler. Dyrgriparna de är ute efter hittas inte på Rysslands motsvarighet till Gula Sidorna. Det finns heller inget eBay för den här skiten – utan det optimala är om någon slacker till fastighetsskötare hittar ett gammal vindsförråd som ingen använt de senaste tjugo åren – fullt av Kreml High-keybords i mintaktig kondition som sedan midi-gubbarna får en möjlighet att buda på nere i hamnen nästföljande söndag. Till skillnad från västerländska musikmaskiner från den här perioden som hade en policy av att instrumenten skulle låta likadant oavsett var de var tillverkade eller inköpta, jobbar de ryska 70- och 80-tals modellerna efter lite andra parametrar. Varje maskin har sin egna lilla unika personlighet beroende på vilka delar av gamla KGB-datorer de komponerats ihop av. Så länge de utsöndrar ett ljud som i alla fall på ett ungefär ligger mellan “en faxmaskin och ett 56k-modem skriker på varanda inuti en torktumlare” och “absolut cromata-musik nerpitchat och framfört under vatten” är de knapp-pillande och ratt-vridande ljudkonnosörerna helnöjda. Det viktaste är ju inte att kunna återupprepa musikstycket, hitta en melodi eller ens spela in det för framtiden, utan det mest elementära är ju att den överbelamrade lägenhetens visuella kaos får ett extremt passande soundtrack.

Omdöme: Innan jag tar fram mitt anteckningsblock och redovisar mina minutiöst detaljrika iakttagelser ska jag först bara erkänna att jag varken är en beläst rysskännare eller en person som lyssnar speciellt mycket på elektronisk dans(bands)musik. Vad detta beror på är jag dock alldeles för tisdags-lat för att introspektera fram utan konstaterar bara att dessa plumpar i protokollet till trots, så uppskattar jag denna film något oerhört. Efter filmupplevelsen känns det som att jag vill bosätta mig i en nerlagd och smutsig fabrikslokal, att jag åtminstone borde börja samla på Xylofoner och att jag äntligen vet var den tidiga tv-spelsmusiken hämtat sin inspiration ifrån. För trots det småtrevliga persongalleriet, den historiska genomgången och de uppspeedade bilresorna, så är det ljudmattan, den musikaliska fondväggen, den audiella ambiensen om du så vill, som lämnar starkast avtryck när VHS-bandspelaren stängs av. Det är som om de skönaste frekvenserna från den något utdragna tillvaron i livmodern har parat sig med kosmos allra smarrigaste läten och att dessa två ljudenheter sedan fött ett litet barn som bara kan utsöndra midi-magi i lossless-format. Jag är fullt medveten om att jag låter som Tomas Di Leva efter ett 24-timmars svamprus just nu, men det kvittar. Dokumentärens soundtrack är så in i helvetes trevlig att jag efter nerplitandet av dessa bevingade ord ska rippa ner filmens ljudfil och lägga över den på mp3-spelaren. Det spelar ingen roll att jag för andra gången på väldigt kort tid kommer behöva lyssna på två ryssar som står och dividerar om priset på en halvt fungerande synth (utan behjälpliga undertexter märk väl) – så mycket gillar jag nämligen filmens ljuvliga ljudprofil.

IMDb-iconyoutubelogowhut

Advertisements

2 thoughts on “Elektro Moskva

  1. Ibland önskar man verkligen verkligen att man kunde få se de filmer man ser framför sig när man läser dina beskrivningar istället för de filmer som faktiskt existerar i verkligheten. Här föreställde jag mig guldörat-klubben med ryska synthar som specialintresse, tillsammans med en gnutta storage hunters inkastat i mixen.
    Men även om jag känner mig snuvad på den fantastiska filmen är jag mycket glad att ha fått se denna istället, cool stuff

  2. Det är ju inte helt optimalt att du känner någon slags tv shops-besvikelse när beskrivningen inte matchar den faktiska filmen. Du verkar dock ta det hela med gott mod så jag antar att jag fortsätter på min inslagna hyperboliska bana.

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s