Lunarcy!

Handling: Ett gäng missanpassade rymdfreaks som är helt övertygade om att Buzz, Armstrong – och den där tredje snubben som ingen kommer ihåg namnet på – faktiskt befann sig i ett tyngdlöst tillstånd 384 000 kilometer från jorden och inte bara tramsade runt i en undangömd filmstudio någonstans i Mojaveöknen, har storslagna planer på att en dag ta sitt pick och pack och slå sig till ro på månen. Att smöra in sig hos en miljardär, bli kompis med Christer Fuglesang på MySpace eller signa upp sig på ett av NASA’s rymdprogram för att förverkliga den maffiga visionen är dock inte intressant, utan istället är det den långa och smala “dela ut flyers till förvirrade turister och föreläsa för skoltrötta high school kids”-vägen som gäller. Exakt när månentusiasterna kommer kunna ta sina första stapplande steg på den dammiga jättestenen är lite diffust i dagsläget, men det är inget som på något sätt hindrar kreativiteten eller sätter käppar i planeringshjulet. En av de lite mer drivna moonbootsen har redan lagt rabarberna på månens markrättigheter och säljer hustomter för det helt överkomliga priset 19.95 $ så det står härliga till. En annan måndåre har börjat skissa på utsikterna till att grafittimåla om hela skiten i lite mer skrikiga och uppmuntrande färger och en tredje designar och modellerar om våra träiga och gravitationstyngda fritidsaktiviteter så att de blir lite mer månanpassade. De intresserar sig alla för olika delar av det framtida månlivet, men en sak har de gemensamt: de är sjukt trötta på den förutsägbara och mediokra tillvaron på den här planeten och kommer vara de första som anmäler sig till Ryan-Airs suspekt billiga måncharters, i en inte allt för avlägsen framtid.

Omdöme: Jag är inte en sån där filosofisk katt som kan ligga på hustak i timmar och titta upp på stjärnhimlen, slås av någon slags storhet och drabbas av ödmjukhet. Stjärntecken, himlakroppar, “Sikta mot stjärnorna” och rymddokumentärer från “The Discovery Channel” intresserar mig inte för fem öre och jag har under flera år aktivt försökt tränga bort låttexten till Ted Gärestads landsplåga “Satellit”. Allt detta nämner jag för att du ska förstå hur osannolikt det egentligen är att jag just nu sitter och high-fivar mig själv och känner mig både glad och upprymd. Jag borde inte gilla en dokumentär om rymden eller månen, men det finns något hos dessa visionärer som inspirerar, utmanar och förbryllar mig på samma gång. Vi är många som dagligen går runt och är lovligt förbannade på att det inte finns flygande bilar, jet packs eller måltids-piller tillgängligt på marknaden så som vi blivit lovade, men förvånansvärt få av oss gör någonting för att bidra till att dessa drömprojekt ska kunna realiseras. Därför blir man så in i helvetes glad när det här gänget krigar och kämpar för en bättre och roligare framtid, trots att ingenting pekar på att de kommer lyckas. De kör bara på, försöker värva folk till sina galna projekt och skiter fullständigt i om det fattas ett par biljoner för att ro skiten i hamn eller om folk skrattar dem rätt i ansiktet. De vet att det viktigaste är att drömma stort och djärvt och inte anpassa sig allt för mycket till vad som för tillfället känns realistiskt, kosher och lätt.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s