Ecstasy Of Order

Handling: Ett ljusskyggt pipskägg med svullna tummar och tunnelseende bestämmer sig för ta reda på vem som är bäst i världen på Tetris – kommunismens första och enda egentliga digitala framgångssaga. Kampen om vem som är skickligast på att stapla geometriska figurer på varandra och samtidigt klara av att uthärda timmar av “Kalinka”-tortyr står mellan några bleka före detta korridorsstrykare som hatar solljus mer än bakfulla och rödhåriga vampyrer. Det finns ett gäng potentiella “vinnare” att välja mellan, den ena mer inrutad och fyrkantig än den andre, men tre dedikerade tetrisspecialister utmärker sig snabbt som lite extra sjuka i huvudet. Den första kandidaten är en tedrickande bohem som tack vare sin extrema skelögdhet har möjlighet att hålla reda på spelplanen och den nästkommande biten samtidigt – en oöverträffad superkraft i Tetris-sammanhang. Den andra kandidaten – asiaten med dubstepfrisyr och kattlika reflexer – har inte direkt några kroppsliga fördelar, men det enorma tävlingspsyket tillsammans med det eventuella släktskapet med Donky Kong-mästaren Hank Chien gör honom minst sagt till en hyperfarlig utmanare. Den sista kandidaten är det före detta Tetris-underbarnet som vann världsmästarbältet någon gång under 80-talet, men som ingen sett eller hört ifrån sen dess. Vem av dessa tre som ror hem mästartiteln eller om det är en lågoddsare som går in och slår alla med häpnad ska jag inte avslöja, men jag kan säga så mycket som att den som lyckas förtränga publikens närvaro, försätta sig själv i djup trans och slå sina fingrar ur led har Tetris-guden och oddsen på sin sida.

Omdöme: Skillnaden mellan den här tvspels-dokumentären och andra titlar inom genren är att du garanterat har lirat lite Tetris någon gång och därför kan sätta dig in i hur svårt, stressande och lurigt spelet är att bemästra. Den erfarenheten gör att alla resonemang om väntan på den långa, raka biten inte behöver förklaras, att känslan av att hela tiden “nästan dö” är jobbigt välbekant och att spelsekvenser där världsmästarna klarar sig ur tokigt omöjliga situationer blir än mer imponerande. Förutom igenkänningsfaktorn kommer du uppskatta filmens persongalleri som bjuder på en del förväntade stereotyper men också på ett par trevliga kioskvältare. Dina fördomar kommer garanterat bli bekräftade när det kommer till deltagarnas utseende – glasögonfrekvensen och förekomsten av de ironiska t-shirtsen är löjligt höga – medan könsfördelningen är en trevlig och välkommen överraskning. Ska man nämna något som stör helhetsupplevelsen något, måste man erkänna att upplägget tyvärr följer de gamla beprövade och slitna riktlinjerna. Först en genomgång av de förväntansfulla deltagarna i deras sunkiga hemmiljöer, sen en snabb och enkel historisk överblick, efter det den rafflande finalen, sen ett par överraskningar på slutet som inträffade efter dokumentärfilmscrewets avlägsnande. Eventuellt är brasklapparna inte aktuella för dig, då du inte käkat tvspels-dokumentärer i samma galna utsträckning som jag, men då är det bara att gratulera och önska dig en trevlig, första bekantskap med en spännande och fartfylld genre.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s