Pucker Up

Handling: På den gamla goda tiden när mormor och morfar fortfarande var unga fanns det varken mp3-spelare, Sony Walkmans eller bärbara radioapparater. Det innebar att det var “begravning utav bibliotekarie”-tyst mest hela tiden och att allt som kunde bryta den utdragna “tysta leken” mottogs med vidöppna armar och ett okritiskt sinne. Visslingen som idag bäst förknippas med dagdrömmande diskare, dekadenta douchébags och överdrivet ointresserade omklädningsrum-män, var på den tiden en uppburen audiell färdighet och utomsocknes vallfärdade i de tusental för att ta del av de mänskliga näktergalarnas magiska framträdande. Kontrasten till dagens situation där visslings-världseliten och deras samtliga supportrar får plats i en mellanstor innebandyhall är minst sagt slående och trots att en handfull visslings-entusiaster världen över jobbar ihärdigt för konstuttryckets överlevnad, är det mycket som pekar på att Monty Pythons optimistiska “Jesus”-nummer kommer te sig som rena grekiskan bara inom några få generationer. Trots de överhängande undergångsprofetiorna stretar visslings-eliten tappert vidare. De glider runt i kontorslandskap med händerna i byxfickorna, de hänger i hängmattor på ett väldigt nonchalant sätt och av någon outgrundlig anledning dras de till kolgruvor och dvärgar i gäng. De gör allt för att vara i absolut tipptopp-form inför de stundande visslings-mästerskapen. Tävlingar de oftast tvingas åka till på egen hand – vänner och familj stannar helst hemma och låtsas som om det är den gamla goda, tysta tiden igen.

Omdöme: Föreställningen kickar igång med en text som proklamerar att det finns två typer av människor här i världen – de som visslar och de som någon gång har försökt att vissla. Jag förstår andemeningen med uttalandet, att visslingen är en universell syssla och att den eventuellt har funnits sen urminnes tider, men skulle snarare vilja dela upp jordens befolkning i två helt andra grupper – de som tycker vissling är charmigt och lite oskuldsfullt så där och de som vill döda eller i alla fall småtortera personer som visslar. Tillhör du mer den andra gruppen, är det nog en god idé om du sitter på avbytarbänken idag, för av filmens 72 minuter befinner vi oss i en rosenkindad “disney/sound of music/havet är djupt” visslings-medley i alla fall i en fyrtio, fyrtiofem minuter. Deltagarna tar i från tårna, fyller sina enorma hamsterkinder till bristningsgränsen och fyrar sedan av klassiska verk som hade drivit en bingo lotto-publik till tårar på några få sekunder innan den senaste klubb-hitten visslifieras fläckfritt. För er som inte vibbar med tävlingsmomentet utan istället gillar de historiska alladin-bitarna lite bättre, finns det gott om trevliga alternativ utan både romrussin och körsbärslikör. Vi lär känna de absolut största visslarna genom alla tider, vi får ta del av en hel del okända och spännande visslings-tekniker, men framför allt får vi en maffig inblick i folkstammen som utvecklat ett smidigt visslingsbaserat språk. Svenskan som brukar klappa sig själv på axeln när det kommer till överlägsen satsmelodi och annat trams, står sig jävligt slätt i jämförelse.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s