Whisker Wars

Handling: Det amerikanska skägglandslagets överlägset största fixstjärnor är ett folkskyggt och vitt sockervaddsskägg från de tyska urskogarna, en maffig men pompös ginger-variant från den soliga östkusten och ett gäng sammansvetsade skepparkransar från Texas. Det introverta och tillbakadragna tysklands-fjunet laddar upp inför de uppgjorda tävlingarna genom att strosa runt lite i skogen, titta på tallkottar, plocka flugsvamp och bara ta det allmänt piano. Den kaxiga rödtotten som ständigt försöker hitta nya, kreativa sätt att promota sin “Så oldar du ditt skägg som en världsmästare”-bok, taggar till genom att skryta lite, beundra skägget i spegeln, men framför allt genom att psyka grabbgänget från George Bushs hemtrakter. De håriga männen från södern som kallar sig själva för “The Austin Facial Hair Club” älskar alkohol, fysisk kontakt och kött, går givetvis igång på alla cylindrar när gliringarna kommer flygande och det dröjer inte länge förrän stora delar av touren har vänt sig emot den rödlätta kändis-aspiranten. Jack Passion som han inofficiellt heter känner sig minst sagt lite ensam på toppen och får tråkigt nog käka en del bajsmackor längs vägen, men vem behöver vänner eller värme när man hela tiden vinner, tänker Jack. Följ de pubertala pojkstrecken, det konstanta skitsnacket och de tråkiga “in your face!”-vinnarna på en resa från några av Nordamerikas allra sunkigaste pubar till fisförnäma frack och punch-tillställningar i håradelns Europa. Under två fantastiska säsonger bjuds vi på hipster-porr i överflöd, med allt från stora, cementtjocka jesus-skägg till bisarra, gravitationsförnekande freestyle-pipskägg. Det är bara att luta sig tillbaka i sackosäcken, fascineras över vad som händer med män i grupp och skratta sig långsamt till sömns.

Omdöme: Först och främst vill jag bara göra dig uppmärksam på några nya förhållningsregler här på sidan. Som ni märker är det första gången någonsin en dokumentärserie letat sig in i värmen  – efter hundra amerikanska dokumentärfilmer och en svensk variant var det i sanningens namn dags – så från och med idag är det bara att knyta näven i fickan, svära lite och så smått börja vänja sig vid att dokumentärserier inte längre kommer betraktas som spetälska här i chipspåsen. Till råga på allt är det bara några få timmar sen finalavsnittet av “Wisker Wars” säsong två släpptes på internetz lite mer dunkla vrår, så det är med andra ord en rykande färsk kanelbulle till dokumentärserie jag serverar er denna regniga afton och förhoppningsvis blir blixtsnabba “uppladdad efter pre”-tider kutym även för framtida inlägg. Om vi då lämnar formalian och istället glider vidare till själva serien och snicksnackar lite om hur fantastisk den faktiskt är, måste ett par självklarheter betas av innan jag kan fokusera på de riktiga guldklimparna. Persongalleriet av egensinniga, taskiga och långsinta skäggvidunder som du ändå inte kan låta bli att bli förtjust i tar aldrig slut, ett mastodontskägg syns i snitt var femte sekund och upplägget med en riggad tävling per program är en given “no brainer”. Sockerbitarna som sticker ut lite extra ur den fortfarande briljanta mängden är tävlingarna i Tyskland, New York-skäggets oförlåtliga svek och den något förvirrade svenska inhoppet i slutet av första säsongen. Vill inte avslöja för mycket men entrén skäggsvensken bjuder på borde resultera i ett hedersomnämnande vid nästa guldbagge-gala alternativ en eget torg typ i Blekinge eller Härjedalen.

2spacewhut

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s