Jiro Dreams Of Sushi

Handling: En flintskallig japansk arbetsmyra vid namn Jiro är enligt den legendariska irländska rekordboken den äldsta kocken med hela tre kukförlängande michelinstjärnor på cv’t. Hans anspråkslösa lilla sushi-hak som endast har plats för tio ursäktande japaner åt gången och där reservationerna måste skickas in via fax minst ett år i förväg, har i vanlig kulinarisk översittarordning ett pris på maten som överstiger medelklass-japanens årsinkomst. Jiro kunde dock inte bry sig mindre, då han spenderar varje vaken stund med att skälla ut livrädda kallskänkor, skrika till sig felfri fisk på konstiga musikal-auktioner och fingerknåda döda fiskar till perfekta små ris-kreationer. Hans två söner som naturligtvis också älskar att kasta bort den arbetsföra delen av livet på att upprepa samma sak om och om igen, strävar båda efter att ta över verksamheten den dagen pappa Jiro tvingas att sova med fiskarna istället för att bara portionera upp dem. Pressen på de tunnhåriga tronarvingarna är självfallet enormt – de befinner sig trots allt i Japan – men när farsgubben får de mest lojala asiatiska arbetsnarkomanerna att stamma fram ett “du borde kanske ta det lite lugnt?” skruvas förväntningarna upp till en helt ny nivå. Inte heller hjälper det nämnvärt att ett dokumentärfilms-crew plötsligt dyker upp och höjer ris-alkemisten till skyarna, med sig har de dessutom japans främsta sushi-expert och i hans ögon finns det ingen större gud än wasabi-sensein Jiro.

Omdöme: Det jag älskar med “låt oss skicka in ett kamera-team i köket på en av världens bästa restauranger och se vad den egensinniga skrik-apan till kock håller på med” är den lugnande och mysiga förutsägbarheten. Jag vet med hundra procents säkerhet att det heroiska och utdragna snacket om att endast de mest hårdhudade mat-makarna överlever branschen kommer serveras som en nätt liten förrätt, att skräcken i de timida praktikanternas ögon kommer skickas ut som huvudrätt och att en bombastik kärleksförklaring till den tusenåriga matkonsten kommer dukas fram lagom till efterrätten. Det görs dock alltid med en finess och uppfinningsrikedom värdig en riktigt välorganiserad stjärnkrog och filmmakarna som berättar historierna om människor som gillar att förbereda mat åt andra vet definitivt vad de sysslar med i köket. Inte en minutiös detalj förbises, varje liten diskrums-grymtning plockas upp och när den stackars vettskrämda praktikanten som slavat på stället i åtta år serverar en bit ris med lax på efter att ha jobbat med skiten i över tre timmar kan du vara säker på att en kamera är på plats för att föreviga den pinsamma tystnaden, de nervösa ögon-ryckningarna och den flackande, semi-hatiska blicken. Avslutningsvis bör jag ge en stor eloge till filmmakarna för snilleblixten att bjuda in den lismande och överentusiastiska sushi-experten som gör ett hästjobb för att sätta fart på detta mysiga, men stundtals fåordiga mästerverk. På sitt alldeles egna läskiga vis sätter han in Jiros prestation i ett sammanhang och förklarar för oss vanliga dödliga, vad den stora uppståndelsen handlar om egentligen.

Advertisements

3 thoughts on “Jiro Dreams Of Sushi

    • Fan vad fett att du diggade filmen! Mitt favoritmoment är lätt den helt rubbade fisk-auktionen. Jag fattar väldigt, väldigt lite av vad som faktiskt händer, men kan ändå inte låta bli att fascineras och drömma mig dit.

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s