Stevie

Handling: Första gången Stephen “Stevie” Fieldings fick ett smakprov av livets alltför beska medicin sprang han fortfarande runt i sina provisoriska frottéhanduks-blöjor och kastade kottar på hemlösa katter. Morsan som levde efter gamla, unkna kristdemokratiska värderingar gillade nämligen inte uppkäftiga småbarn, var inte rädd för att dra fram det stenhårda läderbältet för en omgång “röda skinkor” och hade dessutom kortare stubin än ett hemmagjort och defekt tigerskott. Detta resulterade givetvis i att Stevie blev något av en uppmärksamhetstörstande bråkstake med en förkärlek till våld och skev kvinnosyn och att han inom en ganska snar framtid skulle bli en psykologisk schackpjäs mellan Hans Scheike-morsan och Stevies bittra och egensinniga plast-mormor. Efter att den situationen urartat totalt åker “Stephen på bråkmakargatan” iväg på en miserabel fosterhemsturné innan han slutligen “Elton John:ar” skiten, hamnar i ungdomsfängelse och fullbordar “the (shitty) circle of life”. Dokumentärfilmsguden Steve James (“Hoop Dreams”, “The Interruptors”, “Prefontaine”) korsar vägar med Stevie när han är en weedrökande och kaxig tonåring, tack vare något slags “storebrors”-program där engagerade, snusförnuftiga vuxna ska umgås med jobbiga strulpellar för att öka deras chanser till ett bättre liv. De fiskar, svär och åker fyrhjuling i ett par år och sen tröttnar “storebrosan” på Stevie och lämnar honom vind för våg. Tio år senare är det dåliga samvetet alltför tungt för den sengångsliknande dokumentärfilmaren och han återvänder därför till trailerparken för att be om ursäkt och kolla hur mycket livet leker för Stevie. Att hans “lillebrors” öde inte skulle vara en dans på rosor eller att alla klackarna skulle vara i taket hade Mr. James säkert på känn, men att Stevies liv skulle visa sig vara ett så enormt klusterfuck av trasiga familjerelationer, kasst ölsinne och slagsmål tar den rutinerade dokumentärfilmsdoktorn fullständigt på sängen.

Omdöme: Det är inte varje dag du avnjuter en 2,25 timmar lång dokumentärfilm och ändå sitter i slutet av filmen och bönar och ber en icke-existerande skäggig man om mer. Om detta beror på huvudpersonens ofrånkomliga charm, att jag just fått en ny favoritregissör eller för att detta är den första dokumentären efter ett tre veckor långt uppehåll är jag alltför omskakad för att bena ut. Oavsett anledning är detta en fantastisk film och inte på grund av de gamla slitna orsakerna. Visst, filmen centrerar kring en konstig, lurvig och glasögonprydd man som går sina egna vägar och det finns hela tiden en kittlande känsla av att knogjärnen och whiskeyflaskorna snart sitter i någons pannben, men den stora behållningen med filmen är en helt annan. Stevie står nämligen anklagad för ett av de värsta tänkbara brotten som över huvud taget finns och medan andra filmmakare hade lyft på hatten och tackat för sig, gör Steve James det totalt motsatta. Han tränger sig på, vill försöka förstå och drar sig inte en sekund för att ställa obehagliga och potentiella “få på truten”-frågor. Tack vare att Mr. James på riktigt bryr sig om Stevie och dessutom varit involverad i hans tidigare liv uppstår aldrig något våldsamt tomult (i alla fall inte i regissörens riktning) utan istället blir vi serverade en måltid som tvingar oss till att fundera på livets jobbiga frågor. Går det att förstå eller ursäkta en person som blivit uppfostrad som en mänsklig och icke önskvärd boxningssäck när han själv börjar utdela slagen? Innebär den eventuella förståelsen att personen som i sin tur blivit ett offer får mindre sympati och uppmärksamhet? Jag vet inte svaret på dessa svårtuggade frågor, men en sak är dock säker – jag älskar dokumentärer som inte målar upp världen som svartvit, utan istället tvingar en att se saker och ting ur flera olika nyanser.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s