Einsteins Brain

Handling: En gapig, japansk version av Kurt Olsson åker över till staterna för att ta reda på vad som egentligen hände med Albert Einsteins hjärna efter hans död i New Jersey, 1955. Enligt klintbergaren gillade den tyska, galna professorn inte tanken på att långfingrade och kändiskåta obducenter skulle leka grillad kyckling med hans kvarlevor och var därför överdrivet explicit i sitt testamente med att hans kropp skulle kremeras. Av oklara anledningar gav han dock några forskare tillstånd att examinera hans hjärna så länge de inte publicerade fynden offentligt eller försökte tjäna några grova pengar på resultaten. Om dessa tvivelaktiga omständigheter var kända även för Kenji Sugimoto – den bordusa och luriga japanen – förtäljer inte historien men en sak vet vi i alla fall med stor säkerhet: Princetons universitetssjukhus, platsen där obduktionen av “Abbe E.” ägde rum, är en mycket intressant startpunkt för “forskaren” från Nagasaki. Exakt vad Mr. Sugimoto tänker göra med hjärnan när han väl hittar den är inte lika självklart – kroppsspråket och de speciella grymtningarna indikerar på att japanen eventuellt tänker lägga en “hannibal lector” på supertyskens lillhjärna – men oavsett motiv, beger sig Kenji ut på en hetsig och intensiv jakt tvärs över USA. Via skärrade receptionister i San Francisco och nyfikna hillbillies i Kansas hittar japanen till slut några tålmodiga läkare som snällt kastar lite ljus på situationen kring den suspekta obducenten och de elaka rykten som gör gällande att han körde iväg med Einsteins hjärna i bakluckan samma dag som han fick sparken. De försöker alla berätta sin makabra del av historien medan Sugimoto mest klappar sig på magen, skrattar och flämtfrågar: “Do you know where I can find ‘Einstein Brain’?”, “Do you like ‘Einstein Brain’?” – “Please give me information about ‘Einstein Brain’!!!”

Omdöme: Vanligtvis innehåller dokumentärer om den knullruffsiga och mustaschprydda Albert Einstein några tappra försök att förklara hans odiskutabla storhet, inom vilka områden han främst verkade och vad hans uträkningar och fynd betytt för den fortsatta forskningen. Detta sker oftast med någon slags slentrianmässig pliktskyldighet och fördjupar varken dramaturgin eller intresset kring Einstein nämnvärt. Denna stundtals obehagliga, men fortfarande briljanta dokumentär pissar givetvis på sådana traditioner och hoppar istället direkt in på den adrenalinfyllda hjärnjakten. När Sagimoto likt en brunstig tjur eller en hungrig, tysk familj brakar in på Princetons neuroavdelning och kräver att få se hjärnan med stort h, vet du att timmen du har framför dig kommer innehålla både spänning och en handfull enormt jobbiga möten. Den svettiga huvudpersonen vet exakt hur mycket karaoke-groupies en maffig röntgenbild eller en hjärnbarks-souvenir kan resultera i på hemmaplan och då är obekväm och tryckt stämning ett oförskämt billigt pris att betala. Som en extra leksak längst ner i dokumentär-flingpaketet hittar vi relationen mellan den timida tolken och den påstådda japanska “forskaren”. Det är oklart om de redan på förhand bestämt att bara Sugimotos del av konversationerna ska översättas, men oavsett vad, visar detta sig vara en mycket effektiv och intressant härskarteknik. Till slut vill jag bara för flagga för att upplösningen på filmen är enormt mäktig och med all sannolikhet kommer dina vildaste förhoppningar inte ens i närheten. Tack vare att filmen är inspelad under en mycket mer naiv och optimistisk tidsepok bjuds vi på en avslutning som saknar motstycke bland dagens moderna dokumentärer.

2space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s