Gambler

Handling: En speedad dansk filmregissör med designbrillor ett gravt brustablett-beroende sitter rejält i skiten efter att hans första stora internationella projekt gjort en cineastisk “fosbury flopp” och gått back med ett par miljoner. Filmen får visserligen både trevlig och uppmuntrande kritik från kulturkoftor och ljusskygga filmvetare världen över, men de danska och skandinaviska bönderna går inte man ur huse om man säger så. Detta lämnar Nicolas Winding Refn, den stora danska demonregissören vid sidan om Lasse von T och mannen bakom pundarsuccéen “Pusher”, i en något prekär och ovan situation. Han borde egentligen vara uppvaktad av de stora amerikanska filmbolagen vid de här laget och fundera på vilken av fyra, fem briljanta och skräddarsydda manuskript han vill leka med härnäst. Inte sitta och bråka med sin tålmodiga hustru om hur de ska sätta mat på bordet och betala telefonräkningarna de nästkommande månaderna. Så i ett sista våghalsigt försök satsar därför Nicolas sina sista marker på att uppdatera mästerverket “Pusher” till en trovärdig och maffig triologi. Hustrun, hans närmsta vänner och filmbolagets ekonomiska rådgivare tycker alla det är en utomordentligt korkad idé, men i brist på alternativ pressar han ändå gaspedalen i mattan och hoppas på det bästa. Nu gäller det bara för lille Nico att trolla fram två fantastiska manuskript på mindre än två månader, hålla stora, stygga banken på behörigt avstånd och komma på hur triologins totalt oerfarna huvudkaraktär ska kunna lära sig repliker när hans närminne är sämre än en dement guldfisks.

Omdöme: Flera separata, men fortfarande samverkande faktorer bidrar till att denna film måste betraktas som något av ett mästerverk. För det första är Nicolas en brutalt ärlig och självkritisk man, som i någon slags masokistisk anda sitter och spyr galla över sig själv och sina ganska så stora brister. Han är en klassisk “tell it like it is”-människa som skiter fullständigt om han framstår som en ryggradslös och ynklig man, bara han får berätta hur landet ligger till. Detta resulterar i att de jobbiga, förnedrade samtalen om pengabrist, skrivkramp och uteblivna dealar han tvingas ta med sina nära och kära, mångdubblas i intensitet. Han backar liksom aldrig undan för de påfrestande brutala sanningarna utan konstaterar bara att skulden nu är uppe i sex istället för fem miljoner, att han inte lyckats producera en trovärdig replik på ett par veckor och att filmavtalet föll mellan två stolar och tyvärr rann ut i sanden. Den andra faktorn är att en olidlig spänning byggs upp kring huruvida familjen Refn någonsin kommer komma på grön kvist igen. De tar både en och två rejäla uppercuts rakt i pengapungen, men precis som med de svårdiskuterade sanningarna backar de aldrig ner. De agerar som några slags samvetslösa skattesmitare med magen full av ekonomiskt is, alltid beredda att testa en lågoddsare till. Den sista faktorn är kort och gott att filmen är dansk. Behöver jag säga mer eller hade jag dig redan vid “din danske skideröv”?

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s