Hard Problems

Handling: Sex av amerikas snabbaste och mest kreativa mänskliga manifestationer av miniräknare ska väljas ut för att ge de lömska ryssarna, de metodiska tyskarna och de övernaturliga kineserna en jämn och ärlig match i den kommande matematikolympiaden. Tandställning, taskig syn och en viss problematik med pormaskar och finnar är inte ett absolut krav, men det verkar som om det imponerar stort på flera av de introverta huvuddommarna. Kan de förväntasfulla kandidaterna dessutom presentera åtminstone en asiatisk gren i sitt tillbakadragna släktträd är de så gott som direktkvalificerade till oskuldernas obskyra os-lag – de krävs bara är att de löser ett par busenkla geometrifrågor, knäcker några infinitetsproblem och sen ska saken vara ett upp- och nervänt “58008” (klassiskt miniräknar-stunt, reds. anm). Tillvaron för de utvalda sex ändras givetvis drastiskt och från att ha levt ett liv ständigt strykandes längs korridorsväggar och ofta tvingade till långa mödosamma omvägar förbi skolans elaka alfahannar är det nu ett metaforiskt slappande i den liggande stolen som gäller. Frågan är bara hur de ska kunna slå den absoluta matematik-gräddan av en miljard kineser, när de i stort sätt spenderade sina första trevande år med att äta kritor och leva rövare, samtidigt som de små riskokarna löste tredjegradsekvationer och tillryggalade sina första femtusen pi-decimaler vid samma ålder.

Omdöme: Filmen följer det gamla klassiska “nördaktivitet förvandlas till en kompetetiv sport – låt oss se hur väl usa’s lag står sig mot resten av världens tokiga representanter“-schemat och ingen är lyckligare över det valet än jag. Det finns en stor trygghet i att saker och ting presenteras i en logisk följd, att det hela sker på ett kontrollerat och lugnt sätt och att anspänningen inför “le grande finale” hela tiden stegras och skruvas upp. Först kommer de socialt avvikande huvudpersonerna in i handlingen, de klämmer ur sig en passionerad svada om sin nischade favoritaktivitet och sedan är det dags för ett snack med de kamerakåta föräldrarna, lärarna och vännerna för att lära känna våra nya hjältar på ett ännu djupare plan. Klipp till de tuffa, nationella uttagningarna – vånda för de namnlösa, snart helt bortglömda förlorarna, obeskrivbar glädje för våra nya cineastiska bekantskaper. Men sakta i backarna, de har bara kvalat in i landslaget, nu gäller det att de visar resten av världen att de är så fantastiskt överlägsna som de påstår att de är. En snabb kavalkad över de andra ländernas säregna deltagare kablas ut, gärna från någon slags invigning eller stel välkomstmiddag och så pang på själva huvudtävlingen. Smidigt och utan omsvep presenteras de tuffaste motståndarna och efter lite gruff i ringhörnen är det så äntligen dags för den stora matchen. Spänningen ligger som en blöt jävla filt över hela tillställningen och sjuttiofem minuters dokumentärfilmshype ska nu nå sin kulmen. Hur det slutar i just det här fallet ska jag i vanlig ordning inte avslöja, men nu vet du i alla fall hur du kan göra din alldeles egna supersmala dokumentär om tävlande mesproppar.

2space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s