Rocket Compulsion

Handling: En mullig och lite lättskrämd civilingengör med superhjälte-komplex och converse-dojjor, drömmer om att en dag bemästra modern av alla livsfarliga och svårmanövrerade flygfarkoster – den förhatliga jetpacken. David Mayman som den sorgliga lilla Clark Kent-kopian kallar sig, har av någon outgrundlig anledning slagit vad om att han kan sväva ut till en lite flotte i Sydneys hamn, ungefär trettio meter ifrån hamnkanten. Problemet är bara att han aldrig har byggt en jetpack, att han är i extremt taskig form och att hans balanssinne ligger i paritet med fyllot på din lokala bodega. Trots dessa dystra utsikter hoppas David att filmteamet från The Discovery Channel ska attrahera så mycket intresse och hype att gamla pilot-rävar (eller “rocketmen” som de titulerar sig på sina visitkort) ska få upp ögon och öron för projektet. Sagt och gjort så dyker snubben från OS-invigningen i L.A. -84 upp. Vips pannkaka, så tittar grabben från “Rocketeer” upp. Alla som någonsin har yttrat orden “rocket belt” eller “jetpack fuel” kontaktas och till och med en super-mexikan som kan förvandla en gunghäst till en nitrogenfylld rymdfarkost flygs in. Allt verkar vara persikor och gulliga dofttvålar tills det upptäcks att den enda kvarvarande fabriken som producerar superbränslet (och som av en händelse ligger i Norrland någonstans) har brunnit ner till grunden och inte kan leverera mer “dunderhonung”. Det betyder att de livsfarliga dunkarna som ligger i en plastpool i Davids trädgård, bokstavligen är det sista tillgängliga flygmedelt över huvud taget. Den klumpiga småbarnsfarsan som nu endast kommer kunna genomföra halva det reguljära träningsprogrammet börjar därför svettas en aning – och bara en tredjedel härstammar från det faktum att högkoncentrerad väteperoxid smattrar runt hans oskyddade fotleder.

Omdöme: Det ska med en gång erkännas att huvudpersonen i denna helmysiga dokumentär inte har de rätta kvaliteterna för att kvala in i toppskiktet av “Orginalens Hall of Fame”. Istället för att vara en lynnig, extravagant och knasig karktär som kan säga eller göra vad som helst vid varje given tidpunk, får David snarare betraktas som en teknikintresserad, tillbakadragen rymdkille som läst alldeles för många serietidningar, på alledeles för stort allvar. Det drar ner lite av betyget såklart, men trots hans platta personlighet, finns det en kittlande spänning filmen igenom. Projektet varvar nedslående motgångar med upplyftande triumfer på ett så skickligt sätt att du efter den sista flygturen, är säker på hur det känns att vara en bipolär och manodepressiv martyr. Dessutom bjuds det på så många andra intressanta bifigurer på både bredden och på tvären att det platta intrycket från filmens stora stjärna snart glöms bort. Vad som dock inte kommer att glömmas bort i första taget är att David är en person som springer efter den där drömmen om att flyga som vi alla någon gång har närt och han ger fanimig aldrig upp. Han ska ha en stor eloge för sin inställning och glöm inte – det är killar som David som kommer möjliggöra en framtid fylld av jetpacks – den där framtiden som vi alla trodde skulle inträffa tidigare, men som av någon anledning inte blivit verklighet än. Och avslutningsvis: för den som inte får nog av David och hans pillemariska entourage, bjuder extramaterialet på en ännu sjukare flyggurka, i färd med att ilandsätta ett ännu tokigare projekt.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s