A Family Underground

Handling: Överförfriskade, vita, rastafari-hiphopare med superlims-flätor och billigt clownsmink åker ut i vildmarken för att leka klamydiasmittade sjörövare. De kallar sig själva för “Juggalos”, hälsar på varandra med ett irriterrande “woop woop” och har ungefär samma fritidsintressen som vilken svettig, redbulldrickande 15-åring som helst. Spektaklet kickades först igång under det naiva nittiotalet när några sinnessvaga och tondöva individer fick för sig att Insane Clown Posse var en “fett nyskapande grupp” och att musikfestivaler långt ifrån ordningsmakten inte var en så tokig idé trots allt. När inga moppsiga poliser eller arroganta, våldsbenägna väktare lägger näsan i blöt, finns det nämligen ingen hejd på vad skogstomtarna kan tänkas hitta på. Dom blir skitfulla, de skriker skithögt, de blir skitbänga och de flashar skitfula kroppsdelar. De blir dessutom skitskitiga medan de super och knarkar, tittar på gyttjebrottning, knullar i buskarna eller utmanar varandra i “fucked up”-wrestling. Av någon outgrundlig anledning kryllar stället också av bortglömda gamla hiphop-pensionärer i bermuda-shorts och solglajjor som mest burnar runt i trimmade golfbilar och försöker köra på folk. Det sjuka i baletten är att Afroman blir betraktad som något slags musikaliskt geni, Shaggy är en odödlig legend och Ice “mutherfuckin” T kan välja och vraka blannd de slitna juggaletterna och behöver bara knäppa med fingrarna så kommer en clown springandes och kryllar hans jheri curls.

Omdöme: Nöten man måste knäcka för att nå dokumentärpudels kärna den här gången, är att förtränga den värdelöst dåliga musiken. Då det är ICP’s skivbolag som producerat filmen läggs ett alldeles för stort fokus på clown-artisterna i fråga och efter ungefär två minuter blir konsertklippen lite lätt långtråkiga. Men om du går och gör någonting annat under dessa seglivade sekvenser eller typ stickar en mössa eller stöper ett ljus under tiden och istället fokuserar på delarna då uppmärksamheten helt riktas åt festivalbesökarna kan jag garantera dig en stimulerande och minnesvärd upplevelse. För hur mycket du än vill sitta kvar på dina höga hästar och stämpla detta som meningslöst festande, finns det alltid något kittlande med destuktiva människor som lever efter devisen “allt är fucked upp – lika bra att bli fucked upp.” Om du fortfarande inte bestämt dig för om du ska tanka ner dokumentären march pannkaka eller lägga den i “jag gör det efter jag kollat klart på alla säsonger av The Sopranos, The Wire och Oz“-högen, låt mig nämna följande. Hur mycket hade du varit beredd att betala för att se Sweden Rocks allra smutsigaste besökare, klonad i 70 000 versioner som alla skriker, slåss, wrestlar och knarkar sönder varandra? Överstiger summan femtio spänn tycker jag lätt att du ska ta fildelar-språnget eller åtminstone streama skiten via tuben.

2space

Advertisements

One thought on “A Family Underground

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s