Handling: Alexander “Sasha” Shulgin eller »gudfadern av ecstacy« som han också kallas på hemliga dödsknarkarforum, får den mäktige kemisten i Breaking Bad att framstå som en pengakåt och bortskämd praktikant. Medan Walter White siktar på att dryga ut den berömda kassan genom att skapa perfekt crystal meth i flådiga gangster-laboratorium, har Sasha helt andra planer med sitt metodiska garage-laborerande. Han är i grund och botten en bisarrt skicklig ivy league-kemist som snöat in på psykadeliska droger och deras ofta väldigt trevliga effekter på människokroppen. Men med hänsyn till USA’s svinstränga knarklagar och de rabiata tomtarna på DEA, bestämmer sig Sasha för att själv agera försökskanin tillsammans med sin drogliberala psykiatriker till fru. När de väl hittar en drog som faller dom båda i smaken och/eller på läppen, bjuder de över några luriga polare till huset, delar broderligt på världspremiären till drog och flummar runt i ett par dagar. Ibland sticker de iväg på suspekta stroboskop-instalationer, fulla med neon-människor i självlysande halsband, men allt som oftast glider de mest runt hemma, spelar piano, bakar muffins och experimenterar fram nya, makabra droger.

Omdöme: För att jag ska spinna loss ordentligt på en dokumentärfilms-biografi krävs det att personen i fråga lever sitt liv i utkanten av samhället, antingen av egen kraft eller på grund av tråkiga, ledsamma omständigheter, att han spottar på etablisemanget och i stort sätt är ett vandrande långfinger. Att “verklighetens folk” för att citera en världsfrånvänd kristdemokrat, missförsår och nästan hatar det självklara geniet är inte ett absolut krav, men det skapar oftast en trevlig friktion som får mina gamla synapser att arbeta lite snabbare. I det här fallet har huvudpersonen ifråga inga som helst problem att fylla ut mina förväntnings-sandaler och när ämnet dessutom är så här löjligt kittlande, hoppar jag på hyllnings-tåget direkt. Sasha, en före detta DEA-agent och fyra vithåriga och skäggiga kemister  delar på linslus-bördan och bjuder givmilt på luddiga tripprapporter, gamla sjuka arresteringshistorier och fördelarna med att låta rutinerade råttor käka LSD istället för trötta kemist-pensionärer  med käpp och dåliga höfter.