The Cats of Mirikitani

Handling: En gammal hemlös japan, alltid iförd fyra svettiga fleecetröjor, två flanellskjortor och en röd basker glider runt på gatorna i New York och ritar av katter. Jerry Mirikitani, som den något svårtolkade artisten egentligen heter, är en överlevare från de frekvent förbisedda koncentrationslägrer USA upprättade för japaner efter Pearl Harbor och har därför utveklat en något skeptisk inställning till farbror Sam och hans översittarfasoner. Det faktum att “The Great Master Artist”, som Jerry gärna “pluralis majestatis”:ar sig själv, har dubbla medborgarskap i redan nämnda länder förvärrar dock den lite tveksamma inställningen till ett undertryckt hat, tidigare endast påträffat hos extremt konspiratoriska och lättlurade “Loose Change”-anhängare. Förutom Jerry får vi även stifta bekantskap med Linda, världens mest sympatiska dokumentärfilmsmakare som öppnar upp sitt hem för den japanska katten och gör allt för att locka honom till ett luftkonditionerat och trevligt äldreboende. Problemet är bara att Mr. Mirikitani inte är så sugen på att ta emot allmoser från regeringen som bara några få decennier tidigare skyfflade ner hans döda syskon och polare i ett hål i marken.

Omdöme: Rent dramaturgiskt är denna dokumentär något torftig och förutsägbar, men med tanke på att Jerry är en så fascinerat utflippad karaktär, gör det inte speciellt mycket i samanhanget. Visst, Linda och Jerry löser kanske problem efter problem utan några som helst fartgupp eller pit-stops, hittar omedelbart gamla bortglömda japaner på första eniro-sökningen och möts endast av leenden och ryggdunkar från den tidigare så hemska regeringen, men när saker och ting går stolpe in, börjar det något udda paret vibba som en gammal robust och kärleksfull pensionärsduo och du förlåter genast alla eventuella dokumentärfilmsmissar. Istället inser du att skiten faktiskt är på riktigt och att filmen varken har en stor budget eller några influgna experter att tala om. Allt du bjuds på är en gammal klassisk handhållen kamera, ett vidöppet hjärta och en lokal hemlös galning – inte illa urinerat med tanke på att filmen är både hjärtgripande och sjukt mysig.

2spacepiratelogo3

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s