Knuckle

Handling: Fem inavlade, irländska familjer ligger i luven på varandra och skicker därför iväg sina mest testosteronstinna pojkar till obemannade rastplatser, parkeringskällare och vägkorsningar för en omgång blottlagd knogboxning eller “bare knuckle boxing” som dom nersupna rödhåringarna gillar att kalla det. Exakt varför de fajtas och kivas råder det delade meningar om – varje klan har givetvis sina egna tillskruvade klintbergare att bjuda barnbarnen på – men de provocerande VHS-hälsningarna som alla följer samma “Na na na na na na na, min pappa är starkare än din“-tematik, förbättrar i alla fall inte grannsämjan nämnvärt om man säger så. Det hatar varandra så innerligt och med så mycket passion att infekterade fotbollsderbyn framstår som lättsamma tebjudningar och hade Robert Aschberg fått för sig att skapa en irländsk spin-off av Grannfejden hade han återvänt till Sverige med nackkrage i en Steven Hawking-rullstol. Filmens huvudperson, James Quinn, även känd som “Baldy Bastard” av sina belackare, slåss bara om han känner sig extremt provocerad och precis som alla andra våldskåta jävlar hävdar han “att det inte var jag som började, jag bara svarade på den makabert kaxiga förolämpningen“..

Omdöme: Med tanke på att det dröjer lite drygt 65 minuter innan en vettig människa kommer till tals och förklarar varför det kanske, eventuellt inte är en så smart idé att låta två medelålders män slå varandra på käften med sina bara knytnävar, tills den ena börjar gurgla godnattsagor / trilla in buskar / få en ny, röd wifebeeter, är detta ändå en ganska så trivsam filmupplevelse. Fascinationen inför dessa kötthuven till män och deras tafatta försök att rättfärdiga deras macho-bullshit är på tok för stor och du sitter snart mest och tycker synd om dessa stolta, emotionellt handikappade “jag gör vad som helst förutom att tala känslor, erkänna fel och brister eller be om ursäkt“-typ av killar. Att berättrösten är omöjlig att uppfatta på grund av en amatörmässig ljudredigering är onekligen ett tråkigt faktum, men det är fortfarande en miss i protokollet du är villig att leva med. Det finns på tok för många häpnadsväckande, intressanta, “se det stora i det lilla“-aspekter att ta med sig hem ifrån biosalongen, för att hänga upp sig på ett sånt obetydligt “piss i mississippi“-misstag.

3space

 

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s