I Still Worship Zeus

Handling: En organiserad grupp tokreligiösa greker påstår att tolv atletiska medelhavsgudar alltid kommer att vara bättre och starkare än ett ynka kristet skäggmongo, att Zeus låter mer som en trovärdig superhjälte än vad Jesus gör och att stora, flådiga kyrkor bara är kompensationskonfetti, framkallad av prästers alltför korta kollekthåvar. Det faktum att medlemskapet i denna religionsklubb (som dels är polyteitisk och dels håller extravaganta och högljudda scenföreställningar) är lika stigmatiserande som en “SverigeDemokrat”-t-shirt på släktkalaset, beror på att övriga 95% i Grekland fanatiskt röstar på religionsbidrag: “Hell Yeah. I’m an Ortodox Christian!” varje jävla melodifestival. De “twelve gods believers” som de så fyndigt kallar sig, håller därför en relativt låg profil, citerar bara Hermes och Apollo i absoluta nödfall och väntar med resignerad upphetsning på den tid då människor återigen går runt i påslakan, engagerar sig för filosofi och inte tittar snett på den som väljer att masturbera till muskulösa och lättklädda stenstatyer.

Omdöme: I starten av denna 400 meter häck-final till film går det överraskande nog relativt trögt. Du hinner inte riktigt ratta om radion till den grekiska am-frekvensen, förstår inte gruppaktiviterna som tokbollarna sysslsätter sig med och genomgångarna av de olika symbolerna och flaggorna och hattarna och tavlorna och krukorna skapar en oförklarlig törst att ringa Sven “Två linor” Nylander och se om han kanske kan kickstarta den här skiten. I första kurvan avancerar dock filmen något med en pricksäker psykologisk nedmontering av religiösa fanatiker och tar in ännu mera mark när reportern bjuder upp intervjupersonerna till lite klassisk argumentations-tango. I andra och tredje kurvan håller filmen ett stadigt stegrande tempo med stabila insatser från en överviktig arkeolog, världens trevligaste tandläkare och en kille som använder solglasögon inomhus(!). På upploppet har filmen verkligen fått upp både flås och fart och kan lugnt kika sig över axeln och se sina duellanter slagna. Filmen defilerar sedan i mål med hjälp av ett snacksaligt amerikanskt orakel, bosatt i Delphi med förmågan att konversera med ingen annan än Apollo. Fällknivsavslutet sitter som en keps och du har just bevittnat ett förbannat intressant och vackert dokumentärfilmslopp.

3space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s