Chasing Ghosts

Handling: Den yppersta arkadspelseliten består under 70-talet av ett gäng pubertala moppemuschar som på ett eller annat sätt fått sina små pacman-hjärtan krossade av lättfotade, tuggummidoftande och tandställningsbeprydda tjejer. På grund av sin totala oförmåga att bearbeta damernas plötsliga byte av hjärta, kastar de sig huvudstupa in i en värld bestående av tv-spelstummar, omöjliga världsrekord och ovanligt omanlig manlig vänskap. Trettio år senare sitter de framför ett dokumentärfilmscrew och reminiscar (värre än en utdragen nyårskrönika) om ”the glory days” – femårsperioden då världsrekordhållare med fri tillgång till både läskeblask och jukebox-hångel, betraktades som odödliga och övermänskliga hjältar och inte som ett gäng kufar, förevigt förpassade till päronens källare.

Omdöme: Kombinationen arkadspel-världsrekord-uppblåsta egon är en beprövad och pålitlig koncepttrio i den ständigt ombytbara dokumentärfilmsbranchen. Med andra ord var förväntningarna uppskruvade till “tidsperioden mellan den första och andra Matrix-filmen” när jag satte mig tillrätta i potatissoffan och dedikationen med vilket jag närmade mig filmupplevelsen, låg farligt nära “stockholmssyndrom”-aktig. Efter 90 minuter av q-bert-skämt, arkadgroupies-lögner och Billy Mitchell-vidrigheter, vobblar jag ut ur min kokong – med förväntningarna och den sinnessjuka dedikationen fortfarande intakt. Inte illa pinkat för en film som egentligen borde lida av lillebrorskomplex till sin mer namnkunnige genrekusin “King of Kong”..

2space

Advertisements

Ge mig feedback!

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s