Handling: Två altruistiska dokumentärfilmsrävar stöter ihop med en skäggig, spjuveraktig alkis i Woonsocket, Rhode Island under inspelningen av tv-serien “Random 1”. Programmet som går ut på att utslagna, desperata människor utvalda på måfå, ska tillbaka upp på de metaforiska benen genom möten med nya bekantskaper, lades på grund av mediokra tittarsiffror ner efter bara en säsong. Mark, som flaskkramaren egentligen heter, bestämmer sig dirket efter mötet med filmteamet för att lämna det nerpissade öltältet i skogen han kallar för hem och skriver istället in sig på rehab. Bakom sig lämnar han en lättad far och sin nersupna bästis Normand. Allt är fridens liljor tills programmet sänds och folk börjar undra vad som egentligen hände med den där luriga polaren. Filmteamet åker tillbaka till Woonsocket i jakt på Normand och bjuds på den ena öldoftande, spektakulära twisten efter den andra.

Omdöme: För dig som gillar hjärtskärande filmer som framkallar “damm i ögat” även hos de mest hårdnackade farsorna är detta en given rulle. Så mycket empati och geniun bekymran som de två “programledarna” visar upp borde egentligen vara olagligt och ett par gånger  under filmen funderar jag faktiskt på att leta rätt på ett gäng myror eller bin och tortera dem lite, bara för att upprätthålla mänsklighetens moraliska balans på något sätt.  Hur som haver är detta en riktig rackarrökare till dokumentärfilm och det var länge sen jag blev så här engagerad och intresserad av huvudpersonernas öde. Nu återstår det bara för mig att glida över till random1.com, streckkolla på hela säsongen och känna mig som en lite bättre och mer komplett människa. Häng på, vettja!