Handling: En läspande ekonom med en förkärlek för udda, upplysande statistik slår sig samman med en slipad och cynisk journalist, skapar en så kallad “best seller” och blir världssberömda över en natt. Fyra år och fyrtio miljoner sålda enheter senare börjar Kassakon med stort K, tappa den där nyknullade auran och in kommer därför den obligatoriska och nervattnade filmatiseringen som en vältajmad och effektiv tidelags-fluffer. Premissen för boken så väl som för filmen, är att statistiken aldrig ljuger, förskönar eller kommer med bortförklaringar, medan människor alltid agerar utifrån personliga incitament om fördelar och rationaliserar sina handlingar i efterhand. Oavsett om det gäller fuskande sumobrottare, mutade skolungdomar eller bara helt vanliga poltiker, sugna på att rogffa åt sig äran för arbiträra samhällsförändringar.

Omdöme: Jag gilllade boken som bara fan och hade därför redan på förhand prickat in en nia på imdb’s interna rankinglista. Nu i efterhand när jag sitter här med en tom och lite besviken mage, hungrigt knorrande, funderar jag på att kontakta film-sajtens administratörer och be dem att ta bort min röst.  Filmen var en stor jävla besvikelse och når tyvärr inte alls upp till bokens mästerliga höjder. Det finns en mikroskopisk chans att du finner filmen tilltalande om du inte redan lagt näsan i boken, men jag skulle inte sätta några större summor pengar på det.  Sumobrottningsinslaget är dock undantaget som bekräftar “detta är en tråkig dokumentär”-regeln.